Historia

Tanto Norras historiegrupp/ Kerstin Persson
24 mars 2010

Tanto Norra i Stockholms stadsarkiv 1949 – 1996
Fyra hylldecimeter, det är ett litet arkiv, säger tjänstemannen på Stockholms stadsarkiv i januari 2010. Han vet inte vem som lämnat in materialet eller när. Det finns inget avtal mellan stadsarkivet och Tanto Norra och materialet är inte förtecknat.
Det är alltså en osorterad samling kassaböcker, en protokollsbok samt ett antal plastpärmar som rullas in i läsesalongen. 23 volymer enligt kvittot.
Men spännande är det. Vad kan man hitta här?
Inget från de första 30 åren visar det sig. Den äldsta handling som rör Tanto Norras historia är en protokollsbok från perioden 1949 – 1966. Den innehåller protokoll från årsmöten, skrivna med vacker, snirklig handstil och varierande kunskaper i rättstavning. De tidiga protokollen berättar utförligt vem som säger vad. Närvarokänslan är påtaglig och läsaren lever sig lätt in i dessa möten.
Från 1967 är protokollen maskinskrivna och mer knapphändiga, sekreterarna övergår från diskussions- till beslutsprotokoll. Det sista protokollet är från november 1996.
I plastpärmarna finns årsmötesprotokoll, en del styrelseprotokoll och annat smått och gott. En hel del dubbletter. Och plastfickor och gem, till arkivpersonalens fasa. De måste bort!
Protokoll efter protokoll. Samma frågor år efter år. De värsta långbänkarna handlar om vattenbristen, toalettfrågan, bygglov för stugor, Lignaområdets status och framtid, föreningshus eller inte… Och så dessa eviga lottsyner följda av brev till kolonister som behöver jobba mer på sina lotter… Vilket tålamod de måste ha våra styrelseledamöter!
Kanske är just tålamod en egenskap som utmärker kolonister, oavsett om de väntar på bygglov, regn eller att något år lyckas med purjolök…

Kvinnorna i Tanto Norra
Det är en kvinna, Anna Lindhagen, som tar initiativ till de svenska koloniträdgårdarna i början av 1900-talet. Men det betyder inget för kvinnornas ställning inom koloniträdgårdsrörelsen, de är lika osynliga här som inom andra föreningar – på förtroendeposter och i protokollen. I verkligheten arbetar de naturligtvis på sina lotter, bakar bullar och kokar kaffe inför samkväm och sammanträden.
Kvinnorna i Tanto Norra saknas nästan helt i föreningens officiella historieskrivning under de första 50 åren. Det tar 54 år innan den första kvinnan väljs in i styrelsen och 69 år innan en kvinna leder ett årsmöte. Hon heter Ulla Eriksson och är ordförande på årsmötet 1988.
Första gången vi möter en kvinnlig kolonist är i Norra Tantolundens årsmötesprotokoll från 1950 – då har föreningen existerat i 31 år. Och den kvinnan har ingen maktställning precis.
Det är en fru Johansson som begär ordet på årsmötet och undrar vem som grävt om hennes land utan att säga något till henne.
Vi citerar: ”Fru Johansson, som innehaft lott 130 förvånade sig över att någon annan grävt om landet utan hennes vetskap, och bad om upplysning om varför detta blivit gjort. Hon hade en del plantor som hon skulle ha tagit till vara på. N. Granqvist (kassören) meddelade att landet hade varit under all kritik och uppmanade fru Johansson att i fortsättningen sköta sitt land bättre.
G. Sandström upplyste om att det var han som grävt om landet då ingen brydde sig om det utan lät ogräset växa villt (stavat med två ”l” i protokollet) till förfång för andra och några plantor fanns inte synliga. Han påminde om vad stadgan säger om skötseln av landen. Mötet beslutade att diskussionen fick vara svar på frågan.”
Därefter är det män och åter män i protokollen fram till 1965 då musikdirektör Linnea Molil spelar på orgeln och ackompanjerar operasångare Torsten Bernow, som underhåller på årsmötet.
Alltså: En dam som gnäller 1950 och en som spelar orgel 1965 – två kvinnor på 46 år.
Vid det stormiga årsmötet 1971 klubbar den sedermera så kritiserade mötesordföranden från FSSK igenom att en kvinnlig representant, Stina Larsson, utses till det kommande representantskapsmötet – mot hennes vilja. Styrelsen beslutar senare att hon slipper bevista repskapet.
Men det finns ändå en chevaleresk medvetenhet om att kvinnorna gör en insats. 1972 beslutar styrelsen att vid styrelsemöte i ledamots hem är det frun i huset som ska få 50 kronor i arvode, inte styrelseledamoten (den självklara undertexten är att det är husets herre som sitter i styrelsen och hans fru som kokar kaffe, bakar eller lagar mat inför styrelsemötet i deras hem). ”Vid möte i hem hos styrelseledamot skall beloppet gottskrivas hustru och ej styrelseledamot”.
Året därpå, 1973, är ett märkesår i Tanto Norras kvinnohistoria. Kvinnor förekommer tre gånger i protokollen:
Efter 54 år får föreningen sin första kvinnliga styrelseledamot! Hon heter Ulla Eriksson och utses till sekreterare. Det är samma kvinna som leder årsmötet 1988, hon är alltså dubbelpionjär.
Vid föreningens årsmöte samma år framför mötesordföranden, enligt protokollet, ”årsmötets tack till de kvinnliga kolonister som stod för kaffeserveringen .”
En kvinna, Bettan Vengelin, utses att justera årsmötesprotokollet.
Kvinnorna börjar synas.
Nästa årsmöte, 1974, protokollför sekreteraren än en gång ”tack till den vänliga personalen i köket, det vill säga de kvinnliga kolonister som enligt god tradition stod för kaffeserveringen.”
Nu är kvinnorna verkligen på g – även i protokollen.
1977 väljer årsmötet den andra kvinnliga styrelseledamoten i föreningens historia – 58 år efter starten 1919. Det är Ingrid Nennert och även hon blir sekreterare.
Under 1980-talet blir kvinnor allt vanligare i styrelsen. 1981 utses Elsie Segerstråle till vice sekreterare, 1982 heter sekreteraren Britt Åberg. Det är uppenbart att sekreterarposten ofta hamnar i kvinnohänder. 1985 väljer årsmötet in Karin Hansson i styrelsen och Harriet Lund ingår i den byggkommitté som tillsätts när föreningen efter långa förhandlingar beviljats bygglov. Enligt en protokollsanteckning från juni 1985 ska ”en gumma som lagt beslag på en liten lottbit” avhysas. 1988 är Ulla Eriksson vice ordförande och hon utses även till arkivvårdare. Under 1990-talet är kvinnorna fler och fler på olika poster. 1995 får föreningen sin första kvinnliga ordförande, Monica Wachtmeister. Det tog 76 år. Idag är männen i minoritet i styrelsearbetet.
Kommer framtidens historieskrivare att leta efter manliga namn i protokollen?

Årsmötet 1949 potatisförbud oroar
Det första bevarade protokollet är från årsmötet 1949. Det inleder ”Protokollbok för norra Tantolundens koloniförening”. Årsmötet hålls den 29 november på Lundagatan 58. Stämningen är uppjagad. Det går rykten om kommande förbud mot att odla potatis. Området lär vara smittat av potatisål men det har inte kommit något besked från växtskyddsanstalten än.
¬De borde ha haft en representant på årsmötet, tycker en kolonist.
En annan vill att mötet utser en tremannakommitté för att förhandla med myndigheten men han drar tillbaka förslaget när en tredje invänder att det är meningslöst.
¬ Vi har ändå inget att säga till om.
Kassören avlutar potatisdiskussionen med orden:
¬ Om vi inte får bestämt meddelande till första maj anser vi oss berättigade att sätta potatis.
Det visar sig att området är smittat och det införs förbud mot potatisodling 1950. Kolonisterna verkar ha liten förståelse för att förbudet är befogat. Propå efter propå om att få odla potatis igen avslås. Nya prover 1956 visar att jorden fortfarande är smittad. Det ryktas att man kan få odla vart tredje år från och med 1958. I praktiken upphävs förbudet 1960/61. Av diskussionerna att döma förstår man att potatisodlingen betyder mycket för kolonisterna. Den är ju i själva verket orsaken till att föreningen bildas 1919.

Vatten, vatten, vatten
Vattentillgången är en ständig källa till diskussion och missämja inom föreningen under många år. Man hinkar och bär från ledningar med dåligt tryck och först i slutet av 1970-talet får man nya vattenposter. Från början bär man vatten ända från Årstaviken. De första vattenledningarna når troligen området på 1930-talet.
Ett problem är att vissa delar av koloniområdet har sämre vattentillgång än andra. En vattentunneansvarig och ett biträde har till uppgift att sätta ut och ta in föreningens vattentunnor och reparera dem. Arvodet för uppdraget är 35 respektive 15 kronor om året enligt årsmötesbeslut 1949. På årsmötet 1950 meddelar styrelsen att man vill förlänga kontraktstiden med kommunen till fem eller tio år för att det ska vara någon mening med att reparera och lägga om befintliga vattenledningar som är rostiga och har otillräckliga dimensioner. Kommunen godkänner femårskontrakt något år senare.
Diskussionen hettar till under punkten rapporter. Styrelsen föreslår att det ska bli tillåtet att vattna med slang mellan klockan 21 – 06. Ett motförslag är att övre delen av området får vattna ena dagen, nedre andra. En annan anser att det inte spelar någon roll, övre delen får ändå aldrig vatten så det räcker.
¬ Om det vattnas med slang eller det bäres med kannor, övre delen får ändå inte vatten så det räcker till kaffevatten.
(Apropå kaffevatten, vid detta årsmöte föreslår Kurt Pettersson att man ska få kaffe vid årsmötena i fortsättningen. Styrelsen lovar att överväga saken).
Grankvist den äldre tycker att vattning med slang kan få ske när som helst på dygnet.
¬ Slangvattning är ett fördärv för växtligheten, särskilt under varma dagar, så det är nog inte så många som begagnar sig av det, tror han.
Efter den livliga diskussionen röstar 21 för och 16 mot styrelsens förslag. Nattlig slangvattning blir tillåten. GW Andersson upplyser att han har en slang som vem som helst får låna.
Året därpå ”framför Eriksson nödvändigheten av anskaffande av vattenledning till lotterna nere vid kalkbruket”,(vid nuvarande golfbanan ungefär) ”dessa medlemmar har lika stort rätt till vatten som andra”. Frågan bordläggs.
”Mer samförstånd skulle inte skada i den ömtåliga vattenfrågan”, står det i protokollet från 1952 där man efterlyser mer kamratskap mellan kolonisterna. Då har man diskuterat förbud mot privata vattentunnor och slangbevattning, rätt att ta vatten ur vilken tunna som helst, att inrätta en vattenfond. Beslutet blir att fortsätta med slangbevattning och att slopa varannandagsvattning.
Vattenfrågan och dess lösning är ett hett diskussionsämne under många år framöver. 1956 lägger man om vattenledningarna och föreningen köper nya ledningar för 30 kronor och ”vattenanläggningar” för 60 kronor.
1960 varnar årsmötet för medlemmar som tvättar rotsaker i vattentunnorna. 1962 beslutar årsmötet enhälligt att införa böter på fem kronor för den som lämnar en vattenkran öppen efter sig. Boten ska betalas till föreningen. 1968 är det åter dags att förbjuda slangbevattning mellan klockan 8 och 20. Året därpå talar man om vattenbrist igen och styrelsen ska hålla ett vakande öga på problemet.
Årsmötet 1971 är ovanligt stormigt på grund av en mötesordförande från FSSK som inte låter folk komma till tals. Men de som får eller tar ordet är mycket kritiska i vattenfrågan. Det dåliga trycket skapar dålig stämning. Ordföranden klubbar snabbt beslutet att kolonister med udda lottnummer ska vattna udda dagar, alltför snabbt enligt protokollet där mötessekreteraren med olika adjektiv markerar sitt missnöje med mötesordföranden. Det finns nämligen inte mindre än 29 kolonister med flera lotter – som har båda udda och jämna nummer. Beslutet är alltså verkningslöst.
1972 meddelar äntligen trädgårdskonsulenten Curt Jeppson från fastighetskontoret att kommunen undersöker tänkbara lösningar för fullt tryck. 33 nya vattenposter i området kostar 300 kronor per lott. Anläggningsarbetena går på 120. 000 kronor, pengar som kommunen inte tänker subventionera. En inspektion visar att vattenledningarna måste gå genom en del lotter, man tar bort buskar och plattar till gångar. Jeppson lovar att arbetena ska börja 1973 men inget händer. Då beslutar styrelsen, i november 1973, att rekommendera medlemmarna att inte anta nya stadgar, vilket kommunen kräver, innan vatten- och toalettfrågorna är lösta.
1976 är 33 nya vattenposter på plats.

Bygglov 1984
Norra Tanto, som området kallas från början, upplåts som fritidsträdgårdar utan byggrätt – till skillnad mot Tanto södra och Tanto mindre som båda har 25-årsavtal med byggrätt. Att få byggrätt är att ha kolonistatus. Det saknas inte hus i Norra Tanto, men det är grönmålade svartbyggen, ”stående verktygslådor” som de skämtsamma kolonisterna kallar dem.
Redan under årsmötet 1952 varslar kassören medlemmarna om att bebyggelse inom området är förbjudet. Det är ett kontraktsbrott och vi kan riskera att bli uppsagda från området om inte förbudet efterföljs, understryker han. Troligen talar han för döva öron.
Tonen skärps så småningom. När ett svartbygge på lott 55 står kvar trots att kassören anmanat kolonisten att ta bort det beslutar ett medlemsmöte enhälligt att bränna stugan om den inte är borta före sista mars 1964…
Vid årsmötet 1971 påminner styrelsen åter medlemmarna om att ingen bebyggelse eller ombyggnad av befintliga hus får ske utan bostadsnämndens medgivande. Med på det mötet är även Curt Jeppson från fastighetskontoret (han är med på många möten och verkar vara en uppskattad motpart.) Curt Jeppson är känd för citatet ”kolonister har tänjbara måttband”. Enligt ett föreningsprotokoll från 1972 säger Jeppson att ”varenda kåk, varenda barre är svartbygge” i Tanto Norra. Sekreteraren kommenterar i protokollet: ”men vi tänkte säkert allihop att verktygslådorna på högkant är grönmålade” (underförstått: och alltså inga svartbyggen…)
Styrelsen konstaterar i mars 1973 åter att inga nybyggnader får ske, inga verandor eller ”stående verktygslådor”. Samma år säger styrelsen nej till att området ska få bebyggas med ”standardstugor”. Man befarar att alla ”stående verktygslådor” i så fall måste rivas och det vill man inte.
1978 söker styrelsen bygglov för stugor i Tanto Norra. Ansökan mottas seriöst av
myndigheterna, heter det i verksamhetsberättelsen för 1980. Föreningen tillsätter en
arbetsgrupp som ska ta fram en plan för kolonistugornas placering. I maj 1981 går ansökan
om bygglov till stora koloniträdgårdsrådet och vidare till byggnadsnämnden. Tjänstemännen på stadsplaneavdelningens saneringsbyrå anser att byggrätterna ska vara fem kvm men politikerna i byggnadsnämnden tillåter tio när bygglovet går igenom 1984. Befintliga svartbyggen får stå kvar under ägarens livstid. För att få lotter som är stora nog att bygga på
slår man samman lotter, antalet minskar från 116 till 90. Genomsnittsstorleken på
trädgårdarna höjs från 154 kvm per lott till 202 kvm per lott. Med hänsyn till de stora
lottstorlekarna får man en byggrätt på tio kvm plus tillkommande förråd på tre kvm och
farstukvist. Lotter under 150 kvm får ingen byggrätt.
Dispositionsplanen visar 68 lotter med och 22 lotter utan byggrätt. Alla lotter får nya nummer.
1989 ansöker lott 103 om att få bygga en stuga som avviker från den vanliga
kolonistugetypen. Styrelsen har inget att invända men för frågan vidare till fastighetskontoret som beviljar ansökan.

Vägar inom Tanto Norra
1988 föreslår den initiativrike kolonisten och styrelseledamoten Mats Lindroth att vägarna inom föreningens område ska få namn. Styrelsen ber om namnförslag och vänder sig därefter till byggnadsnämndens namnberedning som är positiv. 1989 får vägarna sina nuvarande namn. Här följer Mats Lindroths och styrelsens motiveringar till namnförslagen:

Julia Caesars väg
Under många år passerade här aktörerna på väg till Tanto friluftsteater som låg ett stycke ovanför bollplanen. Teatern startade samma år som vår förening bildades, nämligen 1919. Den hade sin sista föreställning 1961. Buskteaterns primadonna Julia Caesar arbetade här under många år. Hon var omåttligt populär och hälsade alltid på kolonisterna som med glädje skänkte henne blommor och bär. I gengäld gav hon ut åtskilliga fribiljetter till våra företrädare. Hon är intimt förknippad med kolonisterna. Det vore fint om vi kunde hedra hennes minne på detta sätt.

Folke Wingårds väg
Norra Tantos första ordförande, vars namn passar väl in på odlingens mödor – vin-gården. Namnet står upptaget på det första kontraktet från 1919. Folke Wingård var en av dem som drev på att ”potatislotterna” från första världskriget skulle slå sig samman och bilda en koloniförening. 1919 var årshyran 350 kronor för ett område på 13 000 kvm. Enligt karta från fastighetskontorets arkiv sträckte sig odlingslotterna då ända upp på bollplanen.

Alfred Medins väg
Från det gamla förrådet vid bollplanen löper den viktiga vägen mot toppen. Ett givet namn borde vara Tobaksvägen, men det är upptaget. Här låg, vid nuvarande bollplanen, en stor tobakslada från början av 1800-talet. Det var Carl Adolph Grevesmyhl som lät sätta upp den. Han var markägare till hela den stora egendomen Zinkensdamm 1790-1811.
Istället kan man låta tankarna gå till Stockholms första stadsträdgårdsmästare Alfred Medin, som mellan 1869 -1906 var den som förde in parkgrönskan i staden. Han ritade Tantolunden som kom till 1885 – 1898.

Getgubbens trappa
Tantos Trappa är föreningens huvudförslag till namn på den trappa som idag heter Getgubbens trappa. Hans Tanto var markägare vid nuvarande Årstabron under 1600-talet. Som alternativ nämner Mats Lindroth den getgubbe som vallade sina getter på Zinkens ägor under 1820-talet.

Toaletter till Tanto – efter 57 år
Frågan om att ”anskaffa ett avträde” behandlas första gången (enligt de bevarade protokollen) på årsmötet 1950. Året därpå rapporterar kassören att han kan köpa en bekvämlighetsinrättning för 20 kronor, men kommunen kräver en cementplatta under. Problemet är bara att alla vill ha en men ingen vill ha den inpå sig. Kassören ska kontakta idrottsstyrelsen för att kolla om föreningen kan låna deras inrättning. Under tiden, antyder senare protokoll, gräver kolonisterna ned sin ”produktion” på lotterna. Därefter är det tyst i toafrågan till årsmötet 1966, som beslutar att styrelsen åter ska undersöka toalettfrågan. Den återkommer i början av 1970-talet och man konstaterar att vattentoalett blir för dyrt och att hälsovårdsnämndens krav är hårda. Torrtoa är en tänkbar lösning. Idrottsförvaltningen säger nej till att låna ut sin toalett. 1973 kräver årsmötet att styrelsen snarast måste lösa frågan. 1976 får föreningen äntligen tre torrdass.
1995 planerar FSSK:s miljöutskott och Gatu- och fastighetskontoret att arbeta med kretsloppstoaletter. Tanto Norra vill delta i det arbetet, men frågan återkommer inte i några bevarade protokoll.

Lignaområdet lever i ovisshet
1971 har Tanto Norra 82 kolonister och 134 större eller mindre lotter. Hälften av dem är på ”gröna kartan” det vill säga på säkra och bestående områden. Lignaområdets framtid är osäker. På årsmötet 1971 framgår det att staden kan återta hela eller delar av området med kort varsel. Så skedde vintern 1969/70 då lott 124 fick en transformator bland sina vårlökar. Elverket ansvarar för detta, enligt protokollen. Varför ska dessa lotter betraktas som kolonier, undrar föreningens sekreterare. Tanto Norra vill dryfta detta med FSSK men det blir inget vettigt sagt på det avsedda mötet efter det olycksaliga årsmötet där FFSKs ordförande gjort bort sig som mötesordförande. Ingen tror att ett framtida långtidskontrakt på 25 år kommer att gälla Ligna. Årsmötet i februari 1974 överlämnar frågan om att upprätta kölistor till den nya styrelsen. Anledningen är att man kommer att förlora nio lotter vid Lignagatan. Föreningen antar ett uttalande om att staden snarast ska stänga Wollmar Yxkullsgatan mellan Ringvägen och Hornstull för genomfartstrafik och detta sker på prov 1975.
Under årsmötet 1977 redogör Curt Jeppson för att föreningen bara har kontrakt med staden på 43 lotter, på de övriga finns inga avtal alls. De har betraktats som potatisland. Fastighetskontoret anser att alla lottinnehavare, även de med potatisland, ska få teckna 25-årskontrakt. Men eftersom Lignas framtid fortfarande är oviss ska lottinnehavarna där få förtur till lediga lotter i Tanto Norra. Detta beslut tar en senare styrelse tillbaka. 1978 är Lignas framtid fortsatt oviss och området betalar inte samma arrende som Tanto Norra. De får själva ansvara för all service med vatten. I maj 1980 beslutar styrelsen skriva till alla lottinnehavare i Ligna och fråga om de vill bli ”fullgoda” medlemmar i Tanto Norra. I samband med detta ska man mäta om lotterna i Lignaområdet. Senare under året annulleras detta beslut eftersom Tanto Norra inte har något ansvar för Ligna. Ingen från Ligna ska få lott i föreningen, ”får en vill alla ha”, heter det nu. I november kommer nytt besked, FSSK anser att Ligna ska vara kvar som medlem i Tanto Norra. Styrelsen avvaktar med ”separeringen”. 1982 är det plötsligt andra tongångar. Kommunen och styrelsen besiktigar Ligna och man kommer fram till att föreningen ska begära att fastighetskontoret rustar upp vattenledningar och staket så att området kan ingå i Tanto Norra. Föreningens materialförvaltare ska i fortsättningen även ha hand om Lignaområdet. 1983 är hotet mot Ligna avvärjt. Från 1984 får kolonisterna i Ligna erbjudande om liknande kontrakt som Tanto Norra och det blir klart att de ska tillhöra Tanto Norra. 1985 saneras Ligna och lotterna styckas om. Tio år senare, 1995, genomför man en markrevision i Ligna och staketet flyttas ut till parkvägen. Arealen ökar med 821 kvm.

Fester
Föreningen fyller 30 år 1949 men det finns inga spår av firande i årsmötesprotokollet. Det verkar inte heller vara något 40-årskalas. 50-årsdagen 1969 kan inte firas på grund av ebb i kassan. Istället planerar styrelsen smörgås och öl på årsmötet 28 februari 1971 på Kristinehovs Malmgård. Men firandet kommer av sig på grund av den dåliga stämning som snabbt infinner sig. Medlemmarna får inte komma till tals, mötesordföranden från FSSK klubbar beslut innan debatten är avslutad. Medlemmar lämnar mötet i förtid. 50-årsfirandet ebbar ut innan det hinner börja, smörgåsarna står på bordet, men nåt firande blir det inte.
Protokollet från årsmötet är kryddat med mötessekreterarens ogillande kommentarer som tydligt visar hans avståndstagande från det som varit, bland annat skämtsamma kommentarer av politisk karaktär. Mötesordföranden anses ha ”tappat både anständiga trådar och koncept”. Styrelsen skriver ett ursäktande PM till årsmötesprotokollet, ”årsmötet blev inte vad vi hoppats”. Mötets utveckling vill man betrakta som ett olycksfall i arbetet.” ”Styrelsen tar fullt avstånd från de, kanske skulle vara skämtsamma kommentarer av politisk karaktär. Ingen politik skall få grumla eller bygga barriärer kolonister emellan.” ”Många tog dessutom anstöt av kommentarer om supar till smörgåsen.” ”Vi hoppas att förtroendet för Stor-Stockholms koloniföreningar inte rubbats av vad som förekommit” avslutar styrelsen sin PM. Skrivelsen cirkulerar bland kolonisterna under sommaren för att man ska slippa det pinsamma minnet vid nästa årsmöte. FSSKs vice ordförande beklagar senare det inträffade.
I augusti 1981 är det livat på allmänningen. Några medlemmar ordnar en improviserad, länge omtalad och mycket lyckad kräftskiva och det kommer önskemål om flera fester. Styrelsen godkänner utgiften i efterhand, men på det efterföljande årsmötet kommer kritik mot att kalaset kostat för mycket.
70-årsfirandet sker den 10 november 1989 i Tantogården, i kombination med höstmötet. Det är trerättersmiddag med efterföljande dans. Till 80-årskalaset 1999 gör en grupp kolonister, bland andra Mats Lindroth, Katrin Johansson, Gunnel Fleischanderl och Birgit Lindeborg, en skärmutställning om föreningens historia. 90-årskalaset firas med långbord på föreningens parkeringsplats en fin augustikväll 2009. Det är tal och uppträdanden och grannföreningarna kommer med presenter. Samma kväll föreslår Mats Lindroth att vi ska tillsätta en historiegrupp inom föreningen och två personer anmäler sig direkt.

Kuriosa
1919 Enligt det första kontraktet med staden 1919 heter föreningen Koloniföreningen norra Tantolunden. Efter andra världskriget råder viss namnförvirring. Under 1970-talet etableras namnet Tanto Norra koloniträdgårdsförening.
1949 Årsmötet beslutar enhälligt om en särskild uttaxering på 50 öre per kolonist för att betala
krans till avlidna medlemmars begravning. Kransfonden döps om till representationsfonden
1953 och ingår snart i den vanliga bokföringen.
1952 köper föreningen en lie för 3.90 kr. Åtta år senare köper man en ny, då för 14.60 kronor.
Inköp av zinkgrönt, en grågrön färg som ibland kallas djurgårdsgrön, är en regelbundet återkommande utgift för Tanto norra. Priset på färgen varierar påtagligt.
1 kg zinkfärg kostar 3.90 i juli och 6.75 i augusti, enligt räkenskapsboken. Fyra år senare kostar ett kilo zinkgrönt 2.25. Rea?
Två vattentunnor i trä kostar 20 kronor styck och en i plåt går på en tia enligt kassaboken 1952/53.
1953 Kassören framför på årsmötet att han inte tycker om att folk skäller på honom när han säger till om misskötta lotter. Det finns ingen som missköter sitt land, invänder någon genast.
1955 köper föreningen en skottkärra för 40 kronor. 20 rörmuffar kostar åtta kronor sammanlagt. En begravningskrans är en utgift på 25 kronor.
1956 Årsavgiften till föreningen är 3 kronor.
1960 kostar det 145 kronor att laga en vattenläcka.
1962 Årets nyhet är att ett postgiroinbetalningskort följer med kallelsen till årsmötet i november. Den som inte betalar före första maj förverkar sin hyresrätt.
1963 bokför kassören en ny utgift, en försäkring i Folksam för 16 kronor. Tre nya rörtänger kostar 88 kronor och 26 öre.
1964 är styrelsearvodet 40 kronor till ordföranden, 250 kronor till kassören, 40 kronor till sekreteraren, de två revisorerna får 20 kronor var och materialskötaren har 100 kronor i arvode.
1967 Samköp av gödsel sker på prov. Tunnor för skräp, flaskor och burkar placeras ut.
1968 Två kolonister får sin hyresrätt indragen ”enär ingen efterrättelse skett, trots flera anmaningar.”
1970/71 köper man stenciler för första gången, 1970-talet är stencilapparatens decennium.
1971 Tanto Norra är medlem i Stor-Stockholms koloniförening.
1972 Styrelsen låter tillverka en stämpel i oval form med föreningens namn.
1973 Staket sätts upp runt koloniområdet med hjälp av AMS-medel (arbetsmarknadsstöd).
1974 målas staketet som beredskapsarbete.
1975 speglar kassaboken åter teknikutvecklingen, Tanto Norra köper en motorgräsklippare för 350 kronor.
1977 får föreningen eget postgiro. Alla lotter ska sätta upp nummer på sina grindar. Tanto Norra blir medlem i Svenska Förbundet för koloniträdgårdar.
1979 rekvirerar föreningen 700 ”kvicklotter” från Föreningen Storstockholms koloniträdgårdar och fritidsbyar.
1980 upptäcker man kvalster på svarta vinbärsbuskar i området. Efter lottsynen beslutar styrelsen att ansluta lott 71 till allmänningen för att eventuellt bygga ett föreningshus här i framtiden.
1981 får medlemmarna brev från styrelsen som planerar att införa en gemensam städdag, efter förebild från Tanto Södra.
1982 serverar man varmrätt med vin på årsmötet. Motivet är föreningens goda ekonomi – men det kommer även protester mot att kosta på så mycket. Ordet ”intresselista” dyker upp för första gången. Ordföranden har hand om den.
1983 bildar man en festkommitté på tre personer. Beslut om att ta fram en medlemsmatrikel. Norra Tanto ska ingå i Högalids föreningsråd.
1984 utformar kolonisten Jenny Bytoft en logga till föreningen.
1985 Tanto Norra får 25-årsavtal med Stockholms fastighetskontor från 1 oktober. Kontraktsnummer 30 874 701, fastighetsbeteckningen är Södermalm 1:1. Området är avsett för koloniträdgårdsändamål och består av 22 481 kvm lottmark enligt arrendekontraktet. Föreningens ordförande Gustaf Abrahamsson undertecknar för föreningens räkning. Enligt kontraktet ingår byggrätt på tio kvadratmeter.
1986 diskuterar årsmötet om man ska införa el och telefon i området. Beslutet blir att var och en får ordna det privat.
1987 avslår årsmötet med kraftig majoritet en motion om att skjuta övertaliga skator. Vem bestämmer vad som är övertalighet och alla fåglar har existensberättigande lyder några inlägg. Samma år köper föreningen en skrivmaskin och Koloniförbundet erbjuder hjälp med datatjänster.
1988 diskuterar höstmötet bilkörningen i Tanto. Ska styrelsen blunda eller agera polis? Kolonisterna kommer överens om att bara köra tunga transporter inom området och i övrigt använda parkeringsplatsen.
1992 finns det 220 intresserade på Tanto Norras intresselista.
1994 kommer en motion om att bygga till föreningshuset vid bollplanen.
1995 Man tillsätter en arbetsgrupp för att bygga ett föreningshus.
Kolonisterna Mats Lindroth och Staffan Wachtmeister arbetar fram nya områdeskartor.
1996 motionerar kolonisterna Mats Lindroth och Gunnel Flesichanderl om att inrätta kvartersombud i de fem kvarter som föreningen utgör. Årsmötet bifaller motionen.
Protokoll från 4 nov 1996 § 5: ”Föreningshandlingar har arkiverats på Stockholms Stadsmuseum, gratis, med full tillgång för föreningen att läsa. Viktigt för framtida historieskrivare. I vår förening finns inte fullständiga protokoll före 1984.”
Stadsmuseets arkiv är numera överfört till Stockholms stadsarkiv. Tanto Norras arkiv är nu förtecknat. Förteckningen kan även läsas på föreningens hemsida i historiegruppens mapp.

Tanto Norras historiegrupp
2010

Gruppen bildades i samband med Tanto Norras 90-årsfest i augusti 2009. Till december 2010 bestod gruppen av Harriet Isetun, lott 30, Kerstin Person, lott 31 (även styrelseledamot) samt Eva Sandborg, gästodlare på lott 113. Gruppen har haft fyra möten under sommaren och hösten.

Under året har gruppen fortsatt att intervjua kolonister. Intervjuerna finns på föreningens hemsida. Det arbetet fortsätter.

Under verksamhetsåret har historiegruppen tittat på jubileumsskrifter från andra koloniföreningar. Gruppen har dessutom plockat fram den skärmutställning som en arbetsgrupp producerade till föreningens 80-årsjubileum 1999. Vi hoppas kunna överföra hela eller delar av den till digital teknik och visa den på föreningens hemsida. Vi funderar på en eventuell uppföljning.

Skärmutställningen kommer att visas i samband med årsmötet 24 mars 2011.

Två kolonister ur den gamla arbetsgruppen, Katrin Johansson, lott 110, samt Gunnel Fleischanderl, lott 12, har anslutit sig till historiegruppen.

Ytterligare två kolonister vill hjälpa till med foton, Catherine Sundin, lott 112, ansvarar för ett digitalt fotoarkiv som förhoppningsvis kommer att byggas upp.  Ingegerd Sundlöf, lott 9, ska fotografera intervjuade och deras lotter.

Historiegruppen vill gärna låna foton och ta del av minnen, idéer och synpunkter. Kontaktperson:  Kerstin Persson, lott 31, kerstin.pe@sprey.se

Rapport från Tanto Norras Historiegrupp
till årsmötet 23 mars 2010

Under föreningens 90-årskalas i augusti 2009 föreslog Mats Lindroth att vi skulle bilda en historiegrupp. Två personer anmälde sig samma kväll, ytterligare två kom med senare.  Kerstin Persson, Eva Sandborg, Harriet Isetun och Lena Noréns (från styrelsen) utgör gruppen Historiegruppen har egen mapp på föreningens hemsida där vi lägger ut vårt material.

  1. Vi började med att inventera olika arkiv: Stadsmuseets bildsamling, riksarkivet (som inte har något material) samt stadsarkivet som har protokoll för perioden 1949-1996. Vi har gått igenom protokollen i stadsarkivet, skrivit en sammanställning som finns i arbetspärmen och kommer att läggas ut på nätet. Vi har även sorterat och förtecknat materialet i stadsarkivet och kommer att komplettera arkivet. Stadsarkivet saknade uppgifter om när och av vem materialet lämnats in. Tanto Norra kan ev. behöva skriva avtal med stadsarkivet om förvaring.
  2. Trafikkontoret har också en del handlingar, arrendeavtal och ritningar mm. Det återstår att kolla dessa. Kolonister som ev. har protokoll etc. hemma i garderoben ber vi berätta det för oss.
  3. Historiegruppen har sammanställt verksamhetsberättelser för perioden 1984-2008. De ligger på nätet.
  4. Historiegruppen bad Ulf Gråberg skriva föreningshusets historia. Finns på nätet.
  5. Vi har börjat intervjua kolonister och fortsätter med det. Hittills har vi pratat med Gunnar Strid, Karin Hansson och Mats Lindroth (utskrifter finns i pärmen). Ska läggas ut på nätet.
  6. Gruppen har blivit kontaktad av en svenska med kolonilott i England. Hon hade hittat oss på hemsidan. Hon bad om hjälp med uppgifter om svenska kolonirörelsen för ett föredrag hon ville hålla i sin förening. Vi kunde hjälpa henne.
  7. En arbetspärm och några foton finns på årsmötet för intresserade att titta i. Vi vill gärna låna fler bilder!

 

För övrigt…

… var det stora samtalsämnet på årsmötet 1949 ryktet om kommande förbud att odla potatis. Området var smittat av potatisål och förbudet varade hela 50-talet.

…dröjde det 69 år innan den första kvinnan ledde ett årsmöte. Det var 1988 och hon hette Ulla Eriksson.

… dröjde det 76 år innan föreningen fick en kvinnlig ordförande. Det var 1995 och hon heter Monica Wachtmeister.

Kontakta oss gärna om ni vill veta mer, har foton, minnen, förslag etc.

Tanto Norras Historiegrupp

Kerstin Persson, kerstin.pe@spray.se  0709-605142, lott 31

Eva Sandborg, sandborge@telia.com  0706-204929,
medodlare lott 113

Harriet Isetun, harriet.isetun@telia.com  08-7148439,
lott 30

Lena Noréns, lena.n1@comhem.se  0707-713395,
lott 32